Det är overkligt. Jag trodde inte att sånt här existerade. Två stjärnor som hänger med sina fans som om dom vore som vilka vänner som helst. Okej, dom är inte två helt normala stjärnor. Dom är inte som alla andra. Dom är inte egoistiska, rädda och otrevliga som dom flesta kändisar är. Dom är två vanliga killar som har kul. Vi är bara otroligt lyckligt lottade som får vara med dom.
Jag sitter mellan John och Wilma i den minsta soffan ever. Det är bara jag, mina tjejer, John och Edward här nu. Alla andra fans har dragit. För ungefär tjugo minuter sen så började det till allas stora förvåning att regna. Vi ville inte dra hem på grund av det och det ville inte John och Edward att vi skulle göra heller så sa åt oss att följa med in på hotellet. Inte in på deras rum men i entrén. Det finns två soffor och en litet bord. Där sitter vi nu. Jag, John och Wilma i en soffa och Edward, Jasmine och Jenna i den andra soffan. Som sagt, det är väldigt trång. Jag skulle tro att dom sofforna är för två personer. Inte tre. Men jag har inget emot att vara närgången. Inte med John i alla fall. Edwards ögonkontakt och kram fick mitt hjärta att smälta tidigare och jag var rädd att jag skulle gilla honom mer än John. Det behövde jag inte oroa mig för så länge. John fick mig att ändra mig rätt snabbt. När vi satt ute på gräsmattan hade han börjat pilla på mitt hår och sa att det var fint. Då dog jag såklart. Vem skulle inte? Då blev jag orolig över att jag skulle gilla John mer än Edward istället. Vilka problem jag har. Men just nu känner jag inte alls att mitt hjärta klappar mer för någon av dom. Inte alls. Dom är underbara för olika anledningar. Jag älskar Edwards sätt att prata och hans humor. Johns läppar.. Vad ska jag säga? Om snygga läppar kunde döda så skulle alla här vara döda nu.
Min mobil började vibrera. Någon ringer. Mamma. Jag gav Wilma en blick som skulle förklara. Hon himlade med ögonen. Jag sprang ut från hotellet och svarade.
- ''Hallå?''
- ''Adele! Hur är det? Lever ni?'' sa mamma.
- ''Nej. Vi är döda.''
- ''Vad gör ni?''
- ''Du kommer inte tro mig! Vi är med John och Edward. Vi verkligen är med dom. Det är helt sjukt!''
- ''Jag är så glad för eran skull! Hur mår Wilma?''
- ''Wilma mår bra. Hon har fått några hjärtattacker men det är lugnt. Hon bli väl omhändertagen.'' sa jag och flinade.
- ''Okej. När åker ni tillbaka till hotellet då?''
- ''Jag vet inte. Vi har inte tänkt på det än. Det är ju inte direkt så att vi vill åka.. Men vi har varit här med dom i någon timme nu så dom borde väl behöva gå snart.''
- ''Okej. Men ring innan ni går och lägger er då.''
- ''Visst, mamma. Jag ringer.''
- ''Bra! Ha det bra så länge.''
- ''Hej då.'' sa jag och la på.
Det kan inte vara lätt att vara mamma. Vara så orolig. Tycker nästan synd om henne. Fast i och för sig så vet hon att vi klarar oss så hon borde inte vara orolig. Det har vi sagt åt henne hela tiden men då säger hon att det ligger i en mammas natur att vara orolig över sina barn. Jag har inga kommentarer till det. Det låter bara konstigt så..
Jag tittade upp mot himlen. Nu har det spruckit upp och solen skimrar fram bland molnen. Jag log för mig själv.
Jag vände mig om för att gå in igen med stannade tvärt när jag såg Edward stå lutad mot väggen och tittade på mig. Mitt hjärta flög upp i halsen.
- ''Vad gör du?'' sa jag.
- ''Jag lyssnade på ditt samtal.''
Jag skrattade till.
- ''Du förstod rätt mycket va?''
- ''Allt!''
Jag ställde mig bredvid mig.
- ''Det var mamma. Hon undrade om vi levde.''
Han log svagt.
- ''Jag måste ha godis. Behöver energi.'' sa han helt plötsligt.
Jag skrattade högt.
- ''Seriöst? Energi? Har du inte redan maximalt av det?''
Han log oskyldigt och gick ut på gatan.
- ''Vart kan man köpa godis?''
- ''Jag tror att det ligger ett 7 eleven några meter bort.'' sa jag.
- ''Kom!'' sa han och småsprang iväg.
Jag tittade mig omkring. Dom andra då? Aja, skit samma! Jag sprang efter. Han var redan inne i affären när jag kom. Han pratar med någon tjej i min ålder. Ett fan eller något skulle jag tro. Jag låssades som om jag inte visste vem han var och gick till godiset. Efter bara några minuter kom Edward till mig.
- ''Vad ska du ha?'' sa jag.
Han tittade sig om i hyllorna. Jag bet mig i läppen. Han är sötare än allt godis här inne är tillsammans. Han slår allt! Seriöst. Hans hår har börjat tappa formen så det ligger lite snett på huvudet. Bra för mig eftersom jag gillar det mer när håret är nere.
Han köpte något konstigt godis som jag aldrig sett förut. Det ser ut som en massa piller i olika färger. Ser inte så gott ut om du frågar mig.
Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom när han gick ut från affären. Han ser så stolt ut! Som en liten pojke som precis varit och köpt lördagsgodis för sin veckopeng.
- ''Vad?'' sa han och höll upp händerna.
- ''Inget..'' sa jag och skrattade mer.
Han puttade mig lite löst. Jag puttade tillbaka fast mycket hårdare. Han höjde på ögonbrynet och skulle precis göra något med då dök dom andra upp.
- ''Vart har ni varit?'' sa Wilma och titttade på mig med en konstig blick.
- ''Edward fick slut på energi och köpte godis.'' sa jag och log retsamt mot honom.
Han tittade på mig med en sur min.
- ''Kom. Vi går någonstans.'' sa Jenna.
Någonstans. Vart ligger det? Ingen av oss sex hittar i den här staden. Men jag har inget emot att gå vilse med John och Edward så let's go!