Jedward-fans är galna! Måste bara säga det… Konserten börjar när som helst nu! Alla går bananas här! Folk skriker, sjunger, hoppar, vissa bara gråter och Jedward har inte ens kommit in på scenen än. Det är illa! Hur kommer folk reagera när dom väl kommer ut på scenen?
Några har redan svimmat. Jag vet inte om det är på grund av Jedward eller värmen. Det är sjukt varmt! Hörde någon säga tjugotre grader. Det är rätt mycket. Solen ligger på och steker. Men jag klagar inte, det kunde ju ha regnat.
Alla lampor på scenen slocknade plötsligt. En enorm skärm startades och John och Edwards X factor audition spelades. Alla i publiken buade åt Simon Cowell. Rätt åt honom! Seriöst, han är hemsk! Inte bara mot Jedward, mot många människor.
När videon var slut startades en video som visade scener ur Jedwards historia hittills. Bilder från när dom var nyfödda till idag. Videor från när dom var små och lekte i snön till eurovision. Jag är inte enormt fan men jag är stolt över dom! Dom är verkligen talangfulla och förtjänar all den kärlek dom får.
Det var svårt att höra vad som sas i videon eftersom alla skrek så mycket men det gör inget. Den här stunden är en av dom bästa jag varit med om i mitt liv. Allas glädje, kärlek och gemenskap. Alla är här för samma sak. Som en stor familj. Inget hat.
Jag tittade på min mobil. En minut kvar tills dom ska komma ut på scenen! Wilma stod och grät. Det ser ut som att hon ska bryta ihop.
- ’’Spara tårarna tills du ser dom.’’ Sa jag.
Hon tittade på mig utan uttryck.
- ’’En minut kvar.’’
Hon röck till och började gråta ännu mer.
Tur att vi står längst fram och har staketet att stödja oss emot. Annars hade hon nog ramlat. Jag kramade hennes hand.
- ’’Dom kommer känna igen dig!’’ sa Jenna  till Wilma.
Hon skrattade till och torkade tårarna ur ögonen.
Plötsligt kom två killar in på scenen med varsin stor väska släpande efter sig. Jag tittade frågande på Wilma. Hon röck på axlarna. Vad är det där? Killarna la väskorna bredvid varandra och gick av scenen. Jaha? Och nu? Vad är det där för väskor?
- ’’Tänk om dom ligger i väskorna!’’ pep Wilma.
Är det möjligt? Jag vet inte hur stora dom två är.. Men väskorna är ju rätt stora så det kan vara möjligt.
Wilmas tankar spred sig snabbt över publiken. Det är så konstigt för ingen av väskorna rör på sig. Inte det minsta. Publiken blev nästan helt tyst. Alla bara väntade på att något skulle hända. Att något skulle röra sig eller låta. Jag kunde känna spänningen mellan allt och alla. Det här är helt sjukt! Jag känner nästan för att gråta. Det är en sån konstig känsla! Introt till ’’Under pressure’’ började spelas. På ’’let’s kick it’’ hoppade dom ur väskorna. Det var som att dom bara hoppade upp från ingenstans! Jag trodde att mina öron skulle spricka eller något. Alla skrek så obeskrivligt högt och rätt som det var så kom jag på mig själv att själv stå och skrika som en dåre. Jag kände hur tårarna kom ur mina ögon och vällde ner på mina kinder. Varför gråter jag? Shit! Jag kan inte förklarar det här! Dom står där! Några meter framför oss! Dom är det finaste jag sett i hela mitt liv! Jag dör! Det finns inte ord för det här.


Dom spelade fler låtar än sina egna. Några Britney Spears låtar. Det gjorde mig ännu mer glad eftersom jag älskar Britney.
Dom fick med sig hela publiken på allt. När dom började hoppa så började publiken hoppa, när dom klappade så började publiken klappa och när dom sjöng så sjöng vi med dom.
En av dom pekade på Wilma när dom sjöng ’’My miss america’’.  Det fick henne att nästan svimma. Så gulligt! Jag undrar om dom känner igen henne.
- ’’Adele! Jag älskar dom så mycket!’’ sa hon till mig med tårar i ögonen.
Jag tror att det är vad hon sa. Det är svårt att höra eftersom alla skriker så mycket.
- ’’Jag vet! Det är bra!’’ sa jag och log stort.
Jag vill bara krama henne men det går inte. Inte nu. Alla står så trångt så det är svårt att röra sig. Jag får krama henne sen.
- ’’Okej Sverige! Vår sista låt för ikväll! Redo?’’ sa en av dom och log ett leende som lyser mer än solen.
’’Hold the world’’ började. Min favoritlåt! Tårarna vällde ur mina ögon. Inte så konstigt kanske. Det är konstigare om man inte gråter nu. Alla borde gråta nu. Dom är det finaste jag någonsin sett! Jag vet inte vad som kommer bli av mig efter ikväll men jag vet att här och nu så betyder det här ögonblicket mest av allt för mig. Jag vill aldrig att något av det här ska ta slut. Aldrig, aldrig, aldrig! Jag vill vara här resten av mitt liv. Stå och dela glädje med tusen andra tjejer och killar som känner som jag. Det är magiskt! Det är unikt.
Låten tog slut. Jag tror inte att det finns ett enda öga här som är tort.
- ’’Tack Sverige! Vi älskar er alla och kommer tillbaka snart igen!’’ sa en av dom.
Dom kastade slängpussar till oss och vinkade. Sen försvann dom.
Fansen skrek mer än någonsin. ’’Kom tillbaka!’’, ’’Jag älskar er!’’ och ’’Gå inte!’’ är det jag kan höra alla skrika. Ingen rör på sig. Alla står kvar på sina platser som att dom kommer att komma tillbaka vilken sekund som helst.
Plötsligt kom en av dom hjulande in på scenen. Den andra hoppade bara. Mitt hjärta slog ett dubbelslag.
Dom stod och tittade på oss och log. Dom sa något till varandra som vi inte kunde höra och skrattade.
- ’’Ses ikväll!’’ sa dom och sprang av scenen.
Ses ikväll, ja det kan dom ge sig i backen på!