Det sägs att tiden läker alla sår. Nu är det oktober. Det är ett halvår sen jag första gången träffade John och Edward. Hela sommaren har gått. Det har varit den värsta sommaren i mitt liv. Jag vet inte ens hur jag ska kunna skriva ner allting. Jag kan väl först och främst berätta vad som har hänt under dom här månaderna. Skolan sket ihop sig totalt helt plötsligt. Alla blev bara mer och mer elaka och jag tappade lusten med allt i skolan. Minst en gång i veckan så låssades jag vara sjuk. Om mamma och pappa inte trodde mig så satte jag fingrarna i halsen, då var dom tvungna att låta mig vara hemma. Jag har aldrig haft riktiga vänner i min klass men jag har kommit överens med några men dom har jag tappat helt och hållet nu. Dom började undvika mig. Jag vet inte varför allt blev så konstigt helt plötsligt. Det kan verkligen inte vara för att det kom ut bilder på mig och Edward i tidningen. Folk kan inte börja vara elaka och undvika en person för en sån sak. Det är något annat. Jag har frågat dom hundra gånger var dom har emot mig och då skrattar dom. Innan sommarlovet var jag bara ledsen. Jag visste inte hur jag skulle hantera allt. Visste inte vem jag skulle vara med. Jag tog åt varje ord dom sa till mig. Jag kände mig svagare än någonsin men nu när vi är tillbaka i skolan igen efter sommarlovet så bryr jag mig inte. Dom håller fortfarande på men det är annorlunda nu. Det tror jag att dom också märkt. Jag är inte ledsen längre. Jag kan inte ta in deras kränkningar för jag är bara helt tom. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag är som en vägg. En kall stenvägg. Okej, jag är ledsen men jag visar det inte. Det gjorde jag förut. Jag visar inga uttryck alls. Varför ska jag göra det? Bara onödigt när ingen bryr sig. Jag låter som värsta deprimerade ungen.. Men mamma och pappa säger att jag är det. Deprimerad. Jag har gått hos en psykolog sen i augusti. Det är okej men en psykolog kan inte hjälpa mig med allt det här.
Nu måste jag väl berätta om Edward. Vad ska jag säga..? Allt var ju jättebra i början. Vi ringde varandra nästan varje kväll och han fick mig att skratta. Enda skälet till att jag gick upp på morgonen var att jag visste att jag skulle få prata med honom. I juni när sommarlovet börjat så åkte jag till Tyskland där dom spelade. Allt var så perfekt! När jag var med John och Edward dom där två dygnen så glömde jag allt skit hemma i Sverige. Jag tänkte inte på skolan en enda gång. Dom fick mig att le och glömma allt. Allt var perfekt och för ett ögonblick kände jag att allt höll på att bli bra igen. Jag åkte hem och levde på minnena med John och Edward. Men efter bara en vecka kom den stora käftsmällen. Bilder på Edward och skum tjej i alla skvallertidningar. Överallt! Jag fattade inget till en början. Fick bara en massa tweets från fans där det stod ’’Var inte du och Edward tillsammans? Vem är den där tjejen?’’ Ja.. Det är exakt vad jag undrar! Det gör jag än idag. Jag vet att hon heter Lisa. Hon är någon engelsk artist. Jag har inte velat kolla upp hennes musik eller något sånt. Jag hatar henne, ärligt talat. Jag vet att det inte är rättvist eftersom jag och Edward aldrig varit tillsammans eller något sånt men seriöst! Edward kunde ha sagt något till mig. Det hade varit skönare att höra det från honom först än tidningarna. När jag ringde honom och frågade vad det var för bilder sa han att dom två har dejtat varandra i några veckor och han gillar henne jättemycket. Då blev jag jätteledsen och la på. Jag blev så krossad att jag raderade hans nummer och rev sönder alla bilder. Jag tänkte mig inte för. Jag ångrar att jag gjorde det. Även om jag inte vill prata med honom så vill jag ändå ha hans nummer. Jag vill inte erkänna det men han betyder fortfarande väldigt mycket för mig. Jag överreagerar säkert men ja… Han kunde ha sagt något. Jag gick runt och trodde att han verkligen gillade mig men tydligen inte. Inte på det sättet jag hoppades i alla fall. Jag har inte pratat med Edward sen det där samtalet. John och jag snackar fortfarande. Han är min kompis och kommer alltid vara det. Det är det jag ångrar med Edward, jag önskar att jag inte hade gått in så mycket för att få honom att gilla mig. Om jag inte hade hoppats på något mer än vänskap skulle vi säkert sitta och prata med varandra på telefonen nu. John har sagt flera gånger att jag ska skicka ett brev till Edward och förklara allt. Han har sagt att Edward är jätteledsen för att jag har slutet prata med honom, han fattar inte varför. Jag har fått deras hemadress så att inte brevet ska hamna bland alla fanmail.
Jag satte mig upp i sängen och drog ut lådan i nattduksbordet och tog fram papper och penna. Jag skriver bara allt som kommer upp i min hjärna. Jag började skriva. ’’Vem försökte jag lura egentligen? Bara mig själv antagligen. Jag visste hela tiden längst in i hjärtat att det aldrig skulle hända något mellan oss. Det är nog meningen att jag ska vara ensam. Jag ska inte vara med någon. Edward, inget är som det brukar längre. Jag bara faller och blundar för allt som händer. Jag skulle inte ha satsat så hårt. Allt blev bara skit. Allt är över nu och jag är krossad. Så fort jag börjar hoppas på något så går allt i bitar och jag faller igen. Du finns kvar i mitt hjärta och det gör så ont när jag tänker på det fina vi hade. Det fina du inte vågade satsa på. Du visste hela tiden att jag gillade dig. Har du glömt att du kysste mig? Betydde inte det något för dig? I mina ögon var du perfekt. Så bäst! När vi gick där och höll varandra i handen. Hur kunde det sluta så här när vi hade chanser? Du bara släppte mig och lät mig falla över kanten. Jag vill ha dig tillbaka! Edward, skit i vad alla säger och lyssna till dig själv för om jag kunde så skulle jag ge dig hela världen. Varje gång jag såg dig blev jag så glad. Jag önskar att du kunde få mig att känna så varje dag. Jag har en dröm i mitt huvud och den slutar inte så här. Jag ber dig om en sak, förstår om det är svårt men snälla förstör inte det som en gång var vårt. Det var en kort period men det betydde ändå. Vet du hur stolt jag var när vi gick där på stan och höll varandra i handen? Det var du och jag fast det kunde ha varit någon annan. Och så blev det sen. En annan tjej kom. Jag blev lyckligast i världen varje gång jag såg dig le. Med dig var allt på riktigt. Ingenting var fel förutom att jag inte dög för dig. Saknar dig. Det gör jag verkligen och jag vill ha dig tillbaka. Men jag vet inte om det går. Vill inte tvinga dig till något. Jag saknar en bit i mig och det är du. / Adele’’ Jag försökte hindra tårarna från att falla på pappret så att bläcket blev missfärgat. Jag lyckades okej. Några märken blev det men det gör inget. Då ser han att jag menar det jag skriver i alla fall. Det känns fegt att skriva det i ett brev och inte ringa honom istället.. Men om jag ringer skulle han avbryta mig. Nu är det bara att vänta.