Livet suger verkligen ibland. Jag vet, jag borde vara världens lyckligaste med tanke på vad som hänt det senaste dygnet men allt det här med bilderna i tidningen… Det är för mycket. Jag har inget emot att synas tillsammans med Edward på det sättet men det är synd om honom. Allt kommer bli så galet för honom. Det är galet för mig med. Under bara dom här timmarna sen bilderna kom ut på internet så har jag fått tre tusen följare på twitter. Jag var osäker på om jag skulle titta på alla privata meddelanden på grund av allt hat som skulle komma men jag gjorde det. Det var både lycka och hat blandat. Vissa skrev att som skulle döda mig och jag så mycket som rörde ett hårstrå på Edward och vissa skrev att dom var så glada för min skull och att dom önskade att dom var jag. Jag har inte svarat på något. Jag gör det när jag har pratat med Edward. Jag har försökt ringa honom men han har inte svarat. Jag börjar mer och mer tänka på det Jasmine sa på tåget. Att jag inte var något för honom, att han skulle hitta ett nytt fan ikväll efter konserten i Dublin. Jag vet inte så mycket om Edward men jag vet att han inte är en sån typ… Men jag kan ändå inte sluta tänka på det. Han svarar lixom inte på sms heller. Tänk om han är arg på mig eller något. Fast varför skulle han vara det?
Nu är vi hemma i alla fall. Jag har legat i min säng sen vi kom hem. Jag vill inte göra något. Wilma har åkt in till Göteborg med några kompisar. Dom skulle se på bio eller något. I vanliga fall så älskar jag såna saker men nu har jag verkligen ingen lust alls. Vill bara ligga här. Antagligen är det, det värsta jag kan göra. När jag bara ligger här och inte gör någonting så tänker jag för mycket och jag blir bara mer ledsen av det.
Det brände till i mina ögon. Jag drog upp Ofelia till hakan och grät i hennes päls.
- ’’Vad ska jag göra?’’ viskade jag.
Hon slickade mig på hakan. Det fick mig att gråta mer. Tänk om Edward var här med mig nu. Han skulle krama om mig och säga att allt skulle bli bra, precis som han gjorde för knappt ett dygn sen. Det känns som en evighet. Som en dröm.
Det knackade på min dörr. Jag torkade snabbt bort tårarna.
Mamma kom in. Hon och pappa har sett bilderna. Dom har inte sagt något om det men det är uppenbart att dom har det. När dom kom och hämtade oss på stationen brast jag bara ut i gråt. När vi satt i bilen så frågade mamma om jag saknade honom mycket. Det sa ju rätt mycket. Jag hade ju inte sagt något om Edward men hon bara visste.
- ’’Älskling..’’ viskade hon och satte sig på min säng.
Jag borrade ner huvudet i kudden för att hon inte skulle se mina ögon eller höra mina darriga andetag. Hon strök mig över huvudet.
- ’’Vill du ha något? Te?’’
Jag nickade och satte mig upp. Hon torkade mina tårar och pussade mig på pannan.
- ’’Kom ner till mig och pappa och sitt i soffan med oss ett tag. Det är roligare än att ligga här helt ensam.’’
Jag kramade henne så hårt jag kunde.
- ’’Det gör så ont, mamma.’’ Viskade jag.
- ’’Jag vet, älskling. Jag vet.’’ Sa hon och kramade tillbaka.
Hon släppte mig och gick ner till köket.
Jag har legat här i sammanlagt tio timmar. Jag har då haft datorn och tittat på film men inget mer. Har mest bara legat här och stirrat in i väggen. Nu är klockan sju på kvällen. Jag borde gå och lägga mig tidigt ikväll. Jag ska upp vid sju imorgon eftersom det är skola och jag sov bara en timme i natt. Jag kommer ha svårt att gå upp imorgon. Frågan är om jag kommer att gå upp i huvud taget. Om det kommer regna så här mycket imorgon också så kommer det bli ännu svårare. Jag tittade ut genom min fönster. Det låg stora pölar på gatan och glasrutan var helt prickig. Det har inte regnat här på hur länge som helst. Det har varit typ tjugo grader och sol hela den här månaden. Det kom lite oväntat.
- ’’Adele, det är klart nu!’’ ropade mamma från köket.
Jag gick ner för trappan och in i vardagsrummet. Pappa satt i soffan. Han log varmt mot mig och lyfte på filten. Jag kröp ner under den hos honom. Han pussade på mitt huvud.
- ’’Är du okej?’’ frågade han.
Jag nickade.
Mamma kom in med en bricka med tre koppar. Jag tog min kopp och drack. Jag är inte ett sånt stort fan av te men det är okej. Speciellt när det är kallt och regnigt som idag. Mamma satte sig under min och pappas filt. Bambi la sig under mina fötter. Söta hund. Hon är underbar.
Plötsligt ringde min mobil. Mitt hjärta stannade. Det är Edward!
- ’’Ska du inte svara?’’ frågade pappa.
Jag hoppade upp hur soffan och sprang upp på mitt rum. Jag tog ett djupt andetag.
- ’’Hallå?’’ sa jag.
- ’’Hej Adele.’’
Det knep till i min mage. Jag saknar honom så mycket! Jag fick tårar i ögonen. Varför? Jag har ju precis slutat gråta. Så typsikt.
- ’’Det är du.’’ Viskade jag.
- ’’Hur mår du?’’
- ’’Jag vet inte, Edward. Allt är upp och ner.’’
Hur mycket jag än ville hålla tillbaka gråten så gick det inte.
- ’’Varför? Adele, gråt inte. Vad är det?’’
- ’’Har du inte sett bilderna? Dom är överallt!’’ snyftade jag.
- ’’Jag har sett dom. Det är okej.’’
- ’’Nej det är inte okej! Allt är kaos. Alla fans hatar mig och säger att dom ska döda mig, Edward.’’
Han blev tyst i någon sekund.
- ’’Seriöst?’’
- ’’Ja.’’ Pep jag.
- ’’Bry dig inte om dom. Ingen kommer döda dig, jag lovar.’’
- ’’Så du är inte arg eller något?’’
- ’’Nej inte alls. Varför skulle jag vara det?’’
- ’’För att det har kommit ut bilder när vi kysser varandra. Dom finns över hela internet.’’
- ’’Skulle jag vara arg över det? Det var ju jag som kysste dig, eller hur?’’
Jag log. En stor sten försvann från min mage.
- ’’Vi ska upp på scenen snart. John hälsar.’’
- ’’Hälsa tillbaka. Säg att jag saknar honom.’’ Sa jag.
- ’’Det ska jag göra.’’
- ’’Tack. Lycka till på showen.’’
- ’’Tack. Men du, hör av dig snart igen. Okej? Och bry dig inte om vad dom andra säger.’’
- ’’Jag ska försöka.’’
- ’’Bra. Sov gott, Adele.’’ Sa han med en konstig ton. Lite mörk och långsamt på något sätt.
Hela jag smälte.
- ’’Okej. Hej då..’’
- ’’Hej då. Saknar dig.’’
- ’’Saknar dig med.’’ sa jag tyst.
Och nu är han borta igen. Jag sjönk ner på min säng. Han är inte sur på mig. Jag kan inte ens förklara hur lättad och glad jag är.
Min mobil pep till. Ett nytt tweet från Jedward. Jag läste det, ’’Fans, sluta upp med allt hat. Visa att ni är riktiga fans.’’ Jag log stort. Tack Edward. Jag hoppas att dom kommer lyssna på dig.