Jag är nog en av världens lyckligaste tjejer nu. Helt klart! När jag kom tillbaka till hotellet så var alla tre vakna. Wilma hade vaknat upp och sett att jag var borta. Då fick hon panik och väckte Jenna och Jasmine. Dom hade tydligen ringt min mobil men den dog när jag satt i taxin på väg till John och Edwards hotell så det var inte så lyckat. Dom skulle precis ringa polisen när jag kom hem. Dom blev så arga på mig! Okej, inte så konstigt men ja.. Wilma började kasta skor på mig och sa att hon redan hade börjat planera min begravning. Det var lite läskigt att höra vad hon hade för planer. Efter ett tag så lugnade dom ner sig och jag berättade vad jag gjort och vad som hänt. Dom trodde och tror fortfarande inte på att Edward kysste mig. Dom säger att jag måste lära mig att skilja på drömmar och verklighet. Men det hände verkligen! Även om jag inte kan förstå det så hände det. Folk får säga vad dom vill, men det hände.
Nu är vi på centralen. Tåget hem går om en kvart. Jag har blandade känslor om att åka hem. Jag vill inte tillbaka till skolan och vardagen men samtidigt så vill jag krama om min katt Ofelia och hunden Bambi. Jag saknar dom. Jag vill berätta för Ofelia om allt som hänt. Hon är den bästa lyssnaren! Hon säger inte så mycket men jag vet att hon lyssnar på allt jag säger.
- ’’Kom. Tåget har kommit in.’’ Sa Jenna.
Vi tog våra väskor och gick på tåget. Jag lutade mig tillbaka i min stol och slöt ögonen. Jag är så himla trött. Jag sov bara någon timme i natt. Wilma petade på mig.
- ’’Har du Edwards telefonnummer?’’
Jag stelnade till. Hur i hela friden kan jag vara så dum att jag inte tog hans nummer? Jag fick tårar i ögonen. Adele din idiot!
- ’’Okej.. Tur att någon hade hjärna här och frågade om deras nummer.’’ Sa hon och gav mig hennes mobil.
- ’’Jag älskar dig.’’ Sa jag till henne och skickade kontakterna.
- ’’Jag vet. Jag är bäst.’’
Hon är verkligen grym! Vad skulle jag göra utan min Wilma?
- ’’Ska du smsa lilla Edward nu och berättade exakt hur du känner för honom eftersom du inte vågade göra det face to face?’’ sa Jasmine retsamt.
Ibland gillar jag inte hennes attityd. Även om hon driver.
- ’’Grejen är ju den att jag berättade allt för honom när ni låg hemma och sov.’’
Hon lipade.
- ’’Men visst, jag tänker smsa honom.’’ Sa jag.
Jag undrar hur mycket det kostar att skicka sms till honom. Det kostar ju mer om man skickar till ett annat land.
- ’’Han har säkert redan glömt dig. Han hittar någon ny tjej efter konserten i Dublin ikväll.’’ Sa Jasmine.
Vad är det med henne? Hon är rätt bitchig och elak, det har hon alltid varit men inte så här. Nu är hon verkligen elak och orättvis.
- ’’Vad menar du med det?’’ sa jag surt.
- ’’Men seriöst, tror du att ni kommer leva lyckliga i alla era dar nu eller? Du är bara ett fan, inget mer. Du är från en liten håla i Sverige, klart han inte kommer komma ihåg dig.’’
Jag skulle kunna smälla till henne. Synd att det är ett bord i vägen.
- ’’Käften, Jasmine.’’ Sa Wilma.
- ’’Vadå? Det är ju sanningen, det måste hon ju klara av.’’
- ’’Du är bara avundsjuk.’’ Sa jag.
- ’’På vad? Dig? Aldrig. Du har inget man behöver vara avundsjuk över.’’
Jag sparkade till henne. Hon skrek till och sparkade tillbaka. En massa folk tittade irriterad på oss.
- ’’Vad är ditt problem, Jasmine?’’ sa Jenna.
- ’’Jag har inga problem.’’
- ’’Va tyst då.’’
Jag bet ihop och stirrade ut genom fönstret. Det regnar. Det gör ju inte saken mindre deprimerande. Varför ska Jasmine vara så puckad? Hon säger bara onödiga saker som inte gör någon glad. Fattar hon inte det? Det verkar inte så.
En kvinna som jobbade på tåget kom och gav oss en Aftonbladet. Jag är inte intresserad av att läsa nu. Jag vill bara sitta och sura över hur dum Jasmine är. Hon brukar inte vara elak mot mig. Jag är den personen som förstår henne bäst och vi kommer oftast överens. Jag är rätt säker på att hon är avundsjuk. Människor bli så äckliga när dom är avundsjuka. Så hemska och kalla. Men jag vet inte vilket grad hon är på, om hon av avundsjuk eller svartsjuk. Med tanke på hur elak hon är så är hon mer svartsjuk.
Wilma drog plötsligt efter andan och pep till.
- ’’Adele titta!’’
Hon gav mig tidningen. Mitt hjärta stannade. Det är inte sant!
- ’’Adele, andas. Du måste andas. Ta det lugnt!’’ sa Wilma.
- ’’Vad står det?’’ sa Jenna nyfiket.
Mina ögon fylldes av tårar. Bilder på mig och Edward vid taxin. Vem har tagit dom här bilderna? Det var väl ingen där förutom vi? Jag kan inte komma ihåg någon. Det är en stor in zoomad bild när Edward kysser mig. Det är inte sant. Nu är typ allt förstört! Inte för min del men för Edward. Dom här bilderna är säkert redan spridda över hela Europa. Jag kommer bli dödshotad av galna och själviska fans på twitter. Såna som bara vill ha Edward för sig själv och tror att jag kommer krossa hans hjärta eller något. Edward kommer bli påhoppad av journalister som gör allt för att för att få veta allt om mitt och hans förhållande. Inte för att vi har något förhållande mer än att vi är vänner.
Jasmine slet tidningen ifrån mig. Hon och Jenna tappade hakorna och bara stirrade på bilderna i flera minuter. Jag drog upp knäna till hakan och lutade pannan mot knäna. Några dumma tårar rann ner. Vad ska jag säga till Edward? Jag kan ju inte bara låssas som ingenting. Undra om han har sett bilderna. Vad är det för idiot som tog bilder på oss och sålde dom till Sveriges största tidning? Någon som är väldigt desperat efter pengar och uppmärksamhet. Wilma la en arm om mig.
- ’’Det är ingen fara, Adele. Det blir bra.’’
Det blir det säkert. När fansen har dödat mig och jag är i himlen. Fans kommer hata mig för det här. Jag vill inte bli hatad. Speciellt inte över något som jag inte kan rå för. Och vad ska mamma och pappa säga? Dom kommer bli så besvikna på mig. Dom har varit så stolta över att jag inte har haft någon pojkvän och inte håller på med sånt och nu helt plötsligt så är jag med i tidningen med en kille som jag inte ens känner. Eller det gör jag ju, men det vet inte dom. Hur ska jag ta mig ur det här nu?